mkt har hänt sen jag skrev sist, hade till och med glömt bort bloggen fram tills idag. Utredningen påbörjades och inte långt därefter blev jag gravid IGEN och blev direkt insatt på blodförtunnande. Dom hittade inget direkt fel på mej så detta var en chansning. Det funkade Och här ligger jag nu med en snart 4 årig gosse❤️ Älskade unge så efterlängtad och fantastisk❤️ Graviditeten gillade jag inte, först illamående sen foglossning och dessa jävla sprutor varje dag fram tills v37!!!! Usch neeeej! Vart övertygad om att jag inte ville ha fler barn fram tills för  Några månader sen när gossen frågade vart  hans lillebror var... då skar det i hjärtat... började fundera så smått och nu är jag bebissugen men också orolig som tusan. Vad händer om det blir samma problem igen, kommer jag palla vara gravid en gång till, jag kommer INTE genomgå en till vaginal förlossning så då får man börja kämpa för snitt också utöver allt som vi kanske kommer få problem med. Har också fått tankar om att det kanske är att utmana ödet, vi har det ju så bra nu, vad händer om vi plussar på ytterligare en familjemedlem?

får Se vad vi kommer fram till. 

Då, 4 missfall senare, ska det dras igång en utredning. 

Var och tog blodprov för två veckor sen , mannen fick ta två rör och jag 17 rör... jag som är så jävla spruträdd! men allt för bebis... 

Så kommer det ett till brev, dom var inte nöjda med ett av proven, så jag fick gå och ta om det... men sköldkörtelproven var bra. Det gör mej dock lite orolig eftersom jag läste (på familjeliv, ja jag vet att det inte är något bra att gå in där men...) att det är en av orsakerna som gör att det inte går som det ska och ganska lätt att åtgärda. Vad kan det nu vara om det inte är det? (Finns en massa olika saker...)

I brevet stod också att vi ska få en remiss i juni för undersökning, hoppas bara att vi kommer dit innan semestrarna börjar! blir galen, fast jag vet att jag inte borde gnälla då det finns andra som fått vänta jättelänge och gått igenom mycket mer hemska saker än oss, men jag kan inte låta bli. 

har börjat bli allmänt bitter och tro att vi aldrig kommer få vår efterlängtade bebis... Börjar nästan ge upp tanken om en familj. Bara vi två... 

Antar att det är en skyddsåtgärd. "Hoppas inte på för mkt så blir du inte besviken"

Men jag drömmer fortfarande om vårt fina lilla knyte... med P:s vackra bärnstensfärgade ögon och min bleka hy och mkt svart hår på lilla huvudet.. 

Världen kan vara sjukt orättvis. 

Under tiden vi väntar på att komma vidare så har jag faktiskt lyckats släppa min älskade pepsi, ändrat lite på konsten OCH börjat träna. Det ska inte finnas något att klaga på som jag kan rå över! väger just nu runt 80 kg, är 165 lång så övervikt finns, men inte överdrivet och fram tills juni ska jag kunnat skakat av mej iaf några kilo!

Fokuserar mkr på jobbet och att umgås med min man, vännerna blir det inte mkt med då alla är i bebissvängen... antingen är dom gravida eller kämpar som djur för att bli det. Orkar inte med en massa ÄL snack och veckoberäkningar just nu... 

Nu ska jag byta om för att gå ner till gymmet där min otroligt underbara arbetskollega ska göra mej sällskap på ett förhoppningsvis härligt pass! 

just nu så är det inget arbete på bebisfronten. 

Inte så värst kul på julafton, det var då jag planerade att berätta för alla om att vi skulle ha bebis... ist'llet har vi fått två missfall innan jul. 

jaja... nu är det att ta dag för dag och bara njuta av varandra. 

vänta en mens elelr två innan vi sätter igång igen. 

Då var det som jag misstänkte. men nu är det iallafall bekräftat till skillnad från det första som aldrig blev kollat... 

Gyn var även snälla nog att ta något prov på mej för att kolla om det var typ bakterier som gjorde miljön lite jävlig eller nått... fatta inte riktigt. 

jaja, nu blir det paus med babyverkstaden ett tag! 

nu ska jag och P bara njuta av varandra. 

nu ska jag passa på att ta några cigg och lite cider medans jag kan och inte vara så jävla noga med att hålla igen.

känns ändå surt och man blir ledsen. Jag vet inte hur många fler gånger jag klarar av att gå igenom detta.

Vill inte mer... 

hoppades ändå på något plan att allt gått bra och att vi skulle få med oss en liten bild hem... 

men nej... 

Tur att jag har en bra man som stöttar och visar att han finns. 

Han är mitt allt, änså länge iaf. sen kommer dom vara mitt allt. min familj. om vi nu kommer så långt... verkar ju uppenbarligen som om universum sätter pinnar i hjulen för oss. 

åkte in till närmsta kvinnoklinik och blev undersökt då min "mens"  inte slutade, då hade jag blött en tio dagar. Trodde det var ett missfall eftersom testen var ganska svaga. Som tur var hade dom en avbokning så jag fick tid till vul direkt. Och vad hittade dom där om inte en pågående graviditet?? Så det bestämdes att jag skulle få återkomma på ett vul om 10 dagar och det är idag... usch vad jag är nervös! Jag vill inte bli ledsen och jag vill så gärna att lilla fröet ska fått stanna kvar. Hoppas hoppas!! Nu ska jag in i duschen och sen äta lite. Tiden går så jävla långsamt... kl 14.45 ska jag få veta. Förhoppningsvis så hinner min P komma så han kan plocka upp bitarna av mej. Hemskt att gå dit själv och få negativa svar. Jaja. .. skriver sen hur det har gått! Håll tummarna!

mensen var inte mensen... uppenbarligen en ny graviditet. Har blött i snart två veckor och är så himla trött på allt... gjorde ett vul  igår och fick bekräftat graviditeten, ska in igen om typ 10 dagar för att kolla om den fortskrider. Inte så stor chans, testen visar svagare... två missfall på två månader. Håller inte lilla fröet sej kvar så kommer vi ta en paus ett tag. Festa lite, ha kul och absolut inte tänka på bebisar. Skit detta! Så himla orättvist! Ändå kan jag inte låta bli att ligga och viska med det... " håll dej kvar lilla fröet,  håll dej kvar så lovar jag att du ska få det bäst i världen." Smått patetiskt och jag skäms... nu ska jag försöka ignorera fakta ett tag och se om jag kan få le lite. Iväg och träffa en helåt underbar och jättegravid vän, får se hur det går... 

till alla som fått stå ut med samma sak som vi: lider med er💗

mensen kom, med bara en dags försening.  Känns bra att ha lite koll iaf! Men det var hemskt... Aldrig haft sån mensvärk innan, och så sjukt mkt jag blödde första dagen. Hemskt! Fast nu är det nog snart över och vi kan sätta igång igen. 

Saknar närheten nu... känns som att vi inte haft sex  på evigheter! 

Nu är det ju bara en fråga att besvara: äl-stickor, ja eller nej?

Jag vill inte bli helt hysterisk och kontrollfreak, som jag säkert blir om jag börjar med det, men sen samtidigt så vill jag inte gå och hoppas på ett plus om jag inte ens har ägglossning... åh varför ska det vara så drygt?? 

Ingen har talat om för en hur svårt det ska vara! Har alltid fått höra att vi ska skydda oss för att inte bli gravida! 

Om det bara var så lätt. 

Jaja... 

ledig dag idag, städa och stå i! Ska försöka hinna ner och fixa kopior på nycklar och lite mer förlängningssladdar så vi kan få upp alla stakar och stjärnor! Mysigt det ska bli! Kanske kan slänga upp en bild på alla fina belysningar sen:)

Nej nu ska jag snart sätta igång... bara vila ögonen liiiite till...;) 

Har haft två helt underbara lediga dagar. Nu är det dags för jobb igen... P har redan åkt så här ligger jag själv och väntar på att det ska bli dags att bege sej. Usch! Men det är den lätta helgen iaf , får väl tänka så. Värsta är ju att bussarna går så himla dåligt så P är hemmifrån jättemkt i vanliga fall och än värre på helgerna...

Har fortfarande inte fått mensen, smått otålig nu! För en gångs skull så längtar jag, vill bara veta att allt kommit igång som det ska ju! Men det dröjer nog lite till då... 

Vi har börjat kolla på American horror story! Så sjukt bra serie!! Riktigt kliar i fingrarna nu att se resten men jag kan ju inte utan mannen. 

Får snart göra mej i ordning och bege mej jag med, önskar alla en bra dag!